"Att du har 450 Facebook-kompisar betyder inte att du har 450 trogna vänner att hålla i handen när du bäst behöver det. Men att inventera sin vänkrets är inte lika lättvindigt som att kassera den urvuxna singoalla-toppen vid höstens garderobsutrensning…

När vi var små kunde det vara självklart – man hade sin bästis, lekte varje dag, skyltade med vänskapen genom likadana kompisarmband. Var man inte bästisar och sammansvetsade var det slut.

I tonåren blev det lite knepigare. En omvälvande personlighetsutveckling toppat med lite hederligt tonårsintrigerande gjorde att vänskapsband bröts och knöts i rasande takt.

Nu när vi är vuxna är gränserna mer flytande. Familj, jobb och andra tidsbegränsande förpliktelser kan ha gjort att du träffar dina vänner allt mindre. Kanske håller du bara kontakten med ett fåtal vänner och känner dig nöjd med det? 
Tanken på att säga upp kontakten med dem känns, trots otvetydiga olikheter och eventuella meningsskiljaktigheter, lika främmande som skrämmande.

Ändå händer det ibland att en vänskapsrelation blir destruktiv och den som borde vara din vän, stötta och ge dig energi istället får dig att må dåligt.."

källa - #mce_temp_url#

- Varför inte?